det är ju meningen att man skall vara lycklig och bekymmerslös när det är sommar. Det underbara vädret skall lätta bördan på ens axlar, släppa på trycket i bröstet. Istället inser jag hur oerhört mycket lyckligare jag var i våras trots att jag hade ångest över hur allt skulle lösa sig på sommaren.
Och.. det har ju faktiskt löst sig, ganska snabbt gjorde det det. Men jag mår inte bra så som jag har det nu. Jag måste ha min pojkvän nära mig för att sova bra på nätterna. Sover bättre på en trång madrass bredvid honom än i en stor rymlig säng.
Jag känner mig ensam, lite bortglömd. Trots att jag har träffat fler olika människor jag tycker bra om denna sommar än jag gjorde på hela förra. Allt är verkligen så annorlunda.
Det är någonting starkare än en ångvält som pressar ner mina axlar, någon starkare än den vassaste kniv som gör rispor inuti mig.
Jag vill bara bli av med det här.
Jag vill inte ha sommar längre...
Jag tar hellre stegen mot ett okänt stockholm, en grå höst, kanske något annat visby, allt annat än ha kvar det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar