Jäklar vad det har varit tyst här hela morgonen sen jag gick upp. Nu var det i alla fall någon som gick på toa, antagligen mats.

Skall försöka få lite viktiga saker gjorda idag så som posta brev till csn (kan man lämna in det där vi skatteverket?), rensa igenom alla mina lite äldre grejer, försöka hitta en säng, och snacka med pappa om när han kan hjälpa mig flytta till stockholm.

Fick även reda på igår att Olle planerat att följa med upp till stockholm och vara där några dagar så jag slipper känna mig så ensam i början. Åh vad han är underbar <3

Skall nog äta frukost nu. bye

Bestämt mig nu för att jag tar rummet hos pappas kusin. 2500kr i månaden är nästan ingenting och jag kan få pengar över att ha roligt för också, ev. spara undan. (tänker ta lån på 75% ev 100%)

Jaja, bestämt i allafall att jag tänker bo där tills jag kan hitta en studentlägenhet eller liknande. Något ställe jag kan bo själv på liksom. Blir nog sjukt bra till slut. När jag vet datum för att flytta in skall jag säga det till pappa också och sen bär det väl av mot huvudstaden!
Eftersom det är 2 veckor kvar till skolan börjar igen så måste jag hinna boka träff med alla jag vill säga hejdå till även om de inte är speciellt många. Helst av allt vill jag bara ha mina sista gotländska dagar till att umgås med Olle 24/7.


Skall börja städa lite smått nu, eventuellt cykla till förrådet och göra mig av med en hel del skräp. Om nu mitt huvud orkar följa med. Haft en hel del huvudvärk nu på morgonen nämligen.

Oh well, ses!

Jag sitter nu här och tänker som vanligt. Dock är det inte ofta mina tankar kan komma ut och formuleras på ett rätt sätt. Dock just nu ploppade det upp i mitt huvud en sak som jag verkligen ogillar hos mig själv..
Jag har jättesvårt att bara släppa saker. Det går inte. Har jag börjat tänka på någonting dåligt eller jobbigt så kan jag inte släppa det förrän det blir bra igen.
Jag hakar upp mig helt enkelt. Och detta är en egenskap som jag verkligen har lust att bli av med.

Dessutom är jag rätt down just nu. Vill inte vara där jag är men måste i stort sett. uschiamej.


Skall se film nu,

Over and Out

Jag är jättetrött, börjar tro att jag har problem med magen, saknar min pojkvän osv osv.

Mest av allt vill jag nästan hitta en lägenhet så jag slipper sitta här och bita på naglarna för jag inte vet om jag kan flytta till stockholm eller inte.
Många funderar säkert också över hur jag och Olle kommer göra, och det vill jag inte prata om nu, inte prata om då, och inte någonsin höra ett ord om. Man kan aldrig veta hur ens framtid ser ut, eller hur?

I alla fall har pappa lovat mig att ringa en av hans gamla bekanta idag som tydligen äger en hel del fastigheter i stockholm, och se om han möjligtvis har någon lägenhet ledig till lilla mig. Jag längtar faktiskt till stockholm. För en gångs skull känner jag att jag gör det jag verkligen vill. Även om jag faktiskt inte vill lämna Olle här på gotland så pass långt ifrån mig.
Vill inte tänka på hur jobbigt det kommer bli, vill inte tänka på hur allas förhållanden helt plötsligt bara avslutats, vill inte tänka på något annat än framtiden.


det är ju trots allt den som betyder i slutändan

Igår fick jag då äntligen veta att jag kommit in i Stockholm och herregud vad lycklig jag var när jag berättade det för Olle.
Det kändes som en otrolig lättnad som följdes av några känsliga stunder där jag insåg hur långt ifrån Olle jag skulle vara och under hur lång tid.
Visst har vi pratat igenom det flera tusen miljarder gånger men aldrig har det varit så verkligt som nu. Vill ta fullt studielån bara för att kunna hälsa på min underbara pojkvän så ofta jag bara har tid till. Skulle bara palla vara ifrån honom en vecka, två veckor topz!
Jag saknar ju honom för tillfället trots att vi såg i morse, så då kanske ni förstår.
Eller ja, ni kan ju bara tänka er om ni hade varit ifrån era pojk/flickvänner. Inte hade väl det varit speciellt underhållande?

Jaja, det kommer förhoppningsvis gå bra. Så snabbt jag har hittat en lägenhet så tänker jag flytta, så egentligen har jag ingen aning om när det kan bli. Och då menar jag verkligen INGEN aning!


Känns sjukt....

Är hemma hos Älskling i Stenkyrka för tillfället. Spenderat rätt mycket tid här då jag inte riktigt kände för att vara hemma hos pappa.
Mycket händer i mitt liv hela tiden och mina tankar vandrar iväg lika fort som en låga från ett värmeljus släcks av en något stark vindpust.
Jag har ingen direkt aning om ifall detta är bra eller dåligt, men jag antar att en människa skall få ha sina tankar och funderingar. Det är ju trots allt ett ganska viktigt beslut jag har framför mig om jag inte kommer in i Stockholm.
Och för er väldigt få personer som ibland får för er att läsa, och för er som inte alltför ofta är inne på facebook och tar del av det lilla ur mitt liv därifrån...
Jag är antagen i Södertälje, och så sent som imorgon någon gång under dagen får jag reda på om jag är antagen i Stockholm. Är jag det så kommer jag jubla med stor glädje. Om inte...ja, då kommer jag ha ett stort gigantiskt frågetecken i min panna om vad jag beslutar att göra.
Skall jag vara kvar på Gotland då för att plugga lite ämnen på komvux? Skall jag flytta till den "farliga staden" Södertälje där de har samma utbildning jag vill gå? Eller skall jag flytta till stockholm i alla fall för att skaffa ett jobb och se vad som händer i vår? Kanske att man skall låna pengar till en norge-resa och se om man någonsin kommer tillbaka?

Förstår ni nu hur nervös jag är? Jag vill till Stockholm och gå min utbildning där i tre år. Jag bor mer än gärna tillsammans med Sandra om hon hittar ett jobb där. Jag har ingenting emot att bo själv längre (tror jag). Jag skulle gärna bo i rummet hos pappas kusin dessutom.
Det är för många valmöjligheter för att jag skall vara lycklig. Och mitt i all rörighet så är jag luspank. För ni vet, löss är inte direkt kända för att ha pengar vad vi människor uppfattat.
Hmmmm.... har insekter en likadant fungerande värld som vi?
Det har ju funkat i många många måååånga filmer, så varför inte i verkliga livet?

Nej... jag är en total röra, eller inte jag men mitt huvud.
Måste sova nu om jag kan...


Over and Out