Jag är jättetrött, börjar tro att jag har problem med magen, saknar min pojkvän osv osv.

Mest av allt vill jag nästan hitta en lägenhet så jag slipper sitta här och bita på naglarna för jag inte vet om jag kan flytta till stockholm eller inte.
Många funderar säkert också över hur jag och Olle kommer göra, och det vill jag inte prata om nu, inte prata om då, och inte någonsin höra ett ord om. Man kan aldrig veta hur ens framtid ser ut, eller hur?

I alla fall har pappa lovat mig att ringa en av hans gamla bekanta idag som tydligen äger en hel del fastigheter i stockholm, och se om han möjligtvis har någon lägenhet ledig till lilla mig. Jag längtar faktiskt till stockholm. För en gångs skull känner jag att jag gör det jag verkligen vill. Även om jag faktiskt inte vill lämna Olle här på gotland så pass långt ifrån mig.
Vill inte tänka på hur jobbigt det kommer bli, vill inte tänka på hur allas förhållanden helt plötsligt bara avslutats, vill inte tänka på något annat än framtiden.


det är ju trots allt den som betyder i slutändan