missnöjd!

Jag är missnöjd, väldigt missnöjd.
Och miserabel.
Men egentligen inte av en jättedålig anledning, ja, oftast har jag faktiskt inga större anledningar these days mer än att jag saknar min pojke något så otroligt här i Huvudstaden.
Min lilla Olof, min älskade pojkvän som är nästan den enda som står ut med mig under en längre tid (ja han har ju stått ut i 1 1/2 år). Att han inte är här med mig gör ont inom mig. Försöker att unvika tankarna på det när jag är i skolan men det är inte med goda resultat. Om han ändå bara kommit in här...
Och ja, ibland får man vara nere. Vissa dagar mer än andra. Idag är en sådan dag som jag bara längtar efter att det skall bli fredag så att han kan ge mig ett leende jag kan ha fram till nästa gång vi kommer ses. Ja, för han kan sånt. Min pojke. Sen är han den enda som är kapabel till att ge mig så långa leenden. Det är därför han passar mig så bra.
Sen också för att han är en otroligt vacker människa med en otroligt vacker personlighet. Ja, han är verkligen den finaste jag mött, efter min Mor. Ja hon tog alla med storm med sin vackerhet och sitt goda hjärta. Olle är nästan där. Han har i alla fall tagit mig med storm. Aldrig vill jag förlora honom, min underbara pojke. Förlåt mig för en jättelång text om mina två stora saknader. Men ibland måste jag sakna, och än mer skriva vad jag saknar.
Flytten har gjort att jag fått börja om med bekantskaper och allt därtill. Är precis som alla de gånger jag bytt skola och man klivit in i ett klassrum där man inte känner någon än heller känner igen någon. Det har varit ett stort steg. Men jag räknas ju som vuxen nu och då skall man klara de stora stegen. Dock hade det varit jobbigare om jag inte haft Olof ett telefonsamtal bort. Han är min klippa

Ojojoj, förlåt igen! Nu skall jag fokusera på fältstudierna imorgon och försöka formulera ett par enkla men bra frågor. Ja, skolan kan faktiskt få mig på andra tankar och nu för tiden gillar jag faktiskt den.
Det känns bra på något sätt.

Nej nu är jag klar!
Hoppas ni orkade läsa detta.