Julafton, juldagen och annandagen kunde aldrig varit bättre! Ni som har varit där jag har varit, och alla ni andra som gjorde dessa dagar och kvällar till dom bästa, ger jag många kramar till.
Är faktiskt lite roligt att gå ut på Gotland ändå. Träffade alla mina nära och kära vänner som jag saknar så mycket hela tiden i Stockholm, och självklart Lindas gamla barndomsvänner som jag också känt väldigt väl.
Jag är supernöjd.

Ikväll skall syster bjuda hela familjen på middag. Isola bella är restaurangen och det blir första gången jag äter middag där. Får se om man vågar beställa in vin till maten när pappa och gunilla sitter bredvid? hmmmm
Imorgon åker jag dock till Fårö för att ta det lugnt, byta julklappar med pojkvännen, träffa hans familj osv. Blir underbart!


Oh well, skall springa och ta på mig ett par strumpor och tofflor på mina frusna fötter, peppa inför ikväll och längta tills imorgon.
Puss

Sitter helt själv hemma och kan inte undgå mina egna tankar. Det är så mycket jag borde göra och exakt lika mycket jag struntar i att göra. Speciellt skolarbete.
Jag läste dessutom om "bombningen" vid olof palmes gata. Att någon som inte ens var vid just den platsen vid det tillfället kan reagera så mycket och känna sig tacksam över att leva är förundrande. Det var precis så jag kände när jag läste. Hjärtat slog dubbla slag och jag kände mig mer levande än någonsin. Jag skulle alltid vilja ha den känslan i kroppen men tyvärr försvann den så fort jag slutat läsa.
Vissa saker är svåra att förklara antar jag.

Det är bara 24 dagar kvar tills jag kommer blöda liter med blod genom käften. Jag är så sjukt nervös och har tvingat Olle redan nu att han måste följa med mig och hålla mig i handen. Hoppas bara att han får följa med in. Dom har ju sagt att jag bara blir bedövad och inte nedsövd? Blir galen på det. Kommer ju inte kunna äta klokt på flera dagar efteråt, antagligen inte förrän stygnen tas bort. Undrar hur bra jag kan prata efteråt? hmmmm


I övrigt längtar jag inte till julafton, Punkt.

Vet ej var jag skall börja så detta inlägg kommer antagligen bli väldigt ointressant och tråkigt.
Jag känner att det är dags att skriva av sig dock vet jag inte hur mycket jag kan skriva här.
Jag kan börja med att skriva att helgen var väldigt bra och jag tackar mina underbara vänner för det. Jag är så glad över att jag faktiskt bor i stockholm nu och ingen annan stans. Jag hör hemma här och har undermedvetet alltid känt av det. Det känns jävligt bra.
Jag börjar svagt tro på karma. Dock funderar jag över vad jag gjort som förtjänade möglig kyckling och ett avmagnetiserat bankkort? Kommer antagligen aldrig få veta..
För att inte tala om att jag aldrig kommer veta varför jag känner den där olyckliga känslan inom mig när jag tänker på gotland. Den där känslan som bara äter upp mig inombords.
Det finns inte en människa som kan älska mig lika mycket som han älskar mig, och finns ingen människa som någonsin kommer älska honom lika mycket som jag gör. Ändå gör det ont. Känns som om han inte är en del av mitt Stockholm. Och att han aldrig kommer bli det. Det gör ännu ondare även om jag försöker att undvika dom tankarna. Han har ju trots allt berättat att han funderar på, om han kan, att flytta till stockholm efter sommaren.

Kan ni ens tänka er att vara ifrån er bästa vän, eran livskamrat, eran älskare, erat allt? Och ja, jag vet att jag inte är ifrån honom hela tiden men natten till onsdag blir andra gången på två månader vilket är väldigt extremt i vårat fall. Vi har för fan bott ihop och jag saknar det sås jävla mycket. FUCK

Det här är det enda jag hatar med stockholm......