Bara suttit och stirrat på hans namn hur länge som helst nu, det står att han är offline nu. Han var online förut.

Varje gång jag ser att han är inloggad gör det ont. Det värker ända ut i fingertopparna.

Jag kan fortfarande inte förstå.

Och jag får inte säga hej.

Herregud, jag vet inte vad jag skall göra riktigt. Ena stunden mår jag fantastiskt och njuter av det beslut vi fattade, andra stunden känner jag hur gråtklumpen långsamt attackerar mig.

Jag gråter inte. Det är också konstigt.

2 års tid har jag spenderat med världens mest underbara kille vid min sida, och där har han funnits och tagit hand om mig, älskat mig, trott på mig.

Nu är det underbara slut och jag funderar över vad som kommer hända nu.

Kommer vi ångra oss? kommer vi gå vidare?

Jag vet inte just nu. Det enda jag vet är att det antagligen kommer ta väldigt lång tid innan jag accepterar vårat gemensamma val.

Jag vet att jag inte kommer tillåta mig själv att prata med honom på ett bra tag, hur ska jag annars kunna vänja mig? Så är det i alla fall, jag skall låtsas som att människan aldrig kom in och påverkade mitt liv så pass mycket som han gjorde. Denna underbara vackra man.

Jäklar vad detta kommer vara jobbigt. Jag skall försöka vara stark, jag skall försöka ta mig i genom detta, men jag behöver eran hjälp.

helvete.

Ibland är det lite fint att vara suddig. För övrigt måste jag påminna mig själv om att ta bort datumstämpelinställningen i kameran. Gillar den gör jag, men den känns lite i vägen.

Jag har dessutom påbörjat min månad som kandidat för att sedan förhoppningsvis bli en LÄSkm:are. För er som undrar vad det står för så står det för "lärarstudenternas klubbmästeri". Hittils har vi haft tre träffar. En infomiddag, en lekträff, och ännu en lekträff följd av utgång på campusområdet.

Dessa tre dagar har varit enormt underhållande och mina två nya pappor (faddrar) har tagit väl hand om oss barn (kandidater, mestadels mig och sonia).

Jag känner dock att jag behöver besök av den där plugglusten i helgen eftersom Olof kommer till Stockholm nästa fredag och jag vill helst bli klar med min examination innan dess. Hade känts bäst liksom, eftersom det är väldigt många träffar med papporna nästa vecka, plus skola och som sagt pojkvänsträff.

Egentligen vill jag nog bara att min pojkvän skall komma till stockholm och vara här hela veckan och sen att jag struntar i allt det andra. Men det vet både jag och han att det inte går.

Nu blir det ett försök till en ny serie vid namn Sons of Anarchy som Avid och Dunken snackade lite om igår. Den lät bra så skall se om den är någonting att ha. Måste ha någonting nytt att kolla på eftersom det aldrig läggs upp några nya avsnitt nu för tiden. ^^

Over and Out

Julafton, juldagen och annandagen kunde aldrig varit bättre! Ni som har varit där jag har varit, och alla ni andra som gjorde dessa dagar och kvällar till dom bästa, ger jag många kramar till.
Är faktiskt lite roligt att gå ut på Gotland ändå. Träffade alla mina nära och kära vänner som jag saknar så mycket hela tiden i Stockholm, och självklart Lindas gamla barndomsvänner som jag också känt väldigt väl.
Jag är supernöjd.

Ikväll skall syster bjuda hela familjen på middag. Isola bella är restaurangen och det blir första gången jag äter middag där. Får se om man vågar beställa in vin till maten när pappa och gunilla sitter bredvid? hmmmm
Imorgon åker jag dock till Fårö för att ta det lugnt, byta julklappar med pojkvännen, träffa hans familj osv. Blir underbart!


Oh well, skall springa och ta på mig ett par strumpor och tofflor på mina frusna fötter, peppa inför ikväll och längta tills imorgon.
Puss

Sitter helt själv hemma och kan inte undgå mina egna tankar. Det är så mycket jag borde göra och exakt lika mycket jag struntar i att göra. Speciellt skolarbete.
Jag läste dessutom om "bombningen" vid olof palmes gata. Att någon som inte ens var vid just den platsen vid det tillfället kan reagera så mycket och känna sig tacksam över att leva är förundrande. Det var precis så jag kände när jag läste. Hjärtat slog dubbla slag och jag kände mig mer levande än någonsin. Jag skulle alltid vilja ha den känslan i kroppen men tyvärr försvann den så fort jag slutat läsa.
Vissa saker är svåra att förklara antar jag.

Det är bara 24 dagar kvar tills jag kommer blöda liter med blod genom käften. Jag är så sjukt nervös och har tvingat Olle redan nu att han måste följa med mig och hålla mig i handen. Hoppas bara att han får följa med in. Dom har ju sagt att jag bara blir bedövad och inte nedsövd? Blir galen på det. Kommer ju inte kunna äta klokt på flera dagar efteråt, antagligen inte förrän stygnen tas bort. Undrar hur bra jag kan prata efteråt? hmmmm


I övrigt längtar jag inte till julafton, Punkt.

Vet ej var jag skall börja så detta inlägg kommer antagligen bli väldigt ointressant och tråkigt.
Jag känner att det är dags att skriva av sig dock vet jag inte hur mycket jag kan skriva här.
Jag kan börja med att skriva att helgen var väldigt bra och jag tackar mina underbara vänner för det. Jag är så glad över att jag faktiskt bor i stockholm nu och ingen annan stans. Jag hör hemma här och har undermedvetet alltid känt av det. Det känns jävligt bra.
Jag börjar svagt tro på karma. Dock funderar jag över vad jag gjort som förtjänade möglig kyckling och ett avmagnetiserat bankkort? Kommer antagligen aldrig få veta..
För att inte tala om att jag aldrig kommer veta varför jag känner den där olyckliga känslan inom mig när jag tänker på gotland. Den där känslan som bara äter upp mig inombords.
Det finns inte en människa som kan älska mig lika mycket som han älskar mig, och finns ingen människa som någonsin kommer älska honom lika mycket som jag gör. Ändå gör det ont. Känns som om han inte är en del av mitt Stockholm. Och att han aldrig kommer bli det. Det gör ännu ondare även om jag försöker att undvika dom tankarna. Han har ju trots allt berättat att han funderar på, om han kan, att flytta till stockholm efter sommaren.

Kan ni ens tänka er att vara ifrån er bästa vän, eran livskamrat, eran älskare, erat allt? Och ja, jag vet att jag inte är ifrån honom hela tiden men natten till onsdag blir andra gången på två månader vilket är väldigt extremt i vårat fall. Vi har för fan bott ihop och jag saknar det sås jävla mycket. FUCK

Det här är det enda jag hatar med stockholm......

Ja, nu känns det verkligen som det är ett rum jag bor i. Var på IKEA och inhandlade det där förbaskade skrivbordet som var slut sist, och även en byrå att förvara grejer i. Eftersom jag och Thomas åkte härifrån runt halv fem så tog det ett tag innan vi var hemma igen. Och ÄNNU längre tid innan det där jävla skrivbordet skulle bli ihopskruvat. Hårt arbete var det. Och jag som trodde det skulle vara lättare än byrån...
Jag hade väldigt fel kan jag ju säga!

Däremot tror jag att jag hade på känn precis hur stort allt skulle vara. För där jag hade tänkt att det skulle vara passade det PRECIS in med kanske en cm till godo. Snacka om tur! Annars hade jag nog kastat ut allt genom fönstret efter allt hårt jobb vi hade med att skruva ihop skiten. :)

Dessutom är det inte många dagar kvar innan jag beger mig neråt ön för att träffa Olof. Min älskade pojke <3 Känns jävligt bra må jag säga!