anteckningsblock

pojkvän sover
tyst i hela fåröhuset

jag ska sova


Pretty much det jag skrev. Nej just det, skrev om min underbara morgonrock också.
Fan vad jag avskyr när man precis skall publicera, och så säger den att den inte fungerar. :/

Over and Out

Det är verkligen underbart att gyma och hålla i gång men vissa dagar, som idag, så orkar man inte mer än tre reps per muskelgrupp.
Egentligen är jag inte den som är extremt insatt i träningen, och har heller inte planerat att bli det. Tycker bara att det är skönt att göra någonting, får ju det gratis dessutom. Så inte ska man klaga inte. :)

I övrigt har dagen varit bra antar jag, lite småseg men bra. Olles brorsa åker hem till stockholm imorgon och då blir vi en person mindre i fåröhuset.
Blir nog lite dystert då, han är en trevlig människa, håller igång de flesta. Tror nog folk har lätt att tycka om honom.
Fast jag kan ju inte säga att han är trevligare än Olle. Min Olof!
Ja, för han är helt ärligt den bästa människan jag mött. Tror jag anade det redan förstå gången jag träffade honom. Vissa ger ett bra första intryck, men hans var over the top.

Yes yes, visste att jag har det bra här, men hade varit skönt att få ta med sig olle in till stan och få komma hem till lägenheten igen. Kommer kännas så jäkla konstigt att flytta ut från den i sommar. Alltid allt på samma gång, studenten, pappas födelsedag, flytt, sommarjobb, livet som ej skolungdom. Känns så jäkla konstigt.

Men jag antar att det kommer lösa sig, och att allt kommer bli bra. Ska inte oroa mig över någonting. :)


Over and Out

surrounded by fåröbor

hihi, ja, lite omgiven av fårö-borna är jag faktiskt. Inte alls är det något dåligt med det, snarare tvärtom.
Känns helt underbart att få chansen att åka ut hit ibland. Man kopplar av och tar in vardagsmaten på ett helt annat sätt.

Men helt isolerad är man knappast, åkte till fårösund för att gyma, var där i två timmar. Lär ha ganska grov träningsvärk då jag pressade både rygg och triceps. Lite mage slängde jag in på det också. (har inte gymat som jag ska den senaste månaden)
Ingen tvivel dock om hur jäkla bra det kändes.

På tal om jäkla, tror inte riktigt att det räknas som svordom, eller? Well well, jag anser inte ordet som det i alla fall. :)
Jag tycker faktiskt att det är intressant hur mycket man bryr sig om hur människor formulerar meningar, använder för ord, reagerar på "fula" ord. Jag menar, så fort någon annan påpekar samma person blir den helt till sig och kan absolut inte medge att den sagt så.
Dessutom så är det helt oförståligt varför man kommenterar en meningsuppbyggnad när man faktiskt förstår vad personen man pratar med försöker förmedla..
Det är ju trots allt budskapet i en mening som är det allra viktigaste, man tolkar på olika sätt visserligen, samtidigt påpekar just människorna uppbyggnaden.

Likadant inom svenska skrivuppgifter. I många meningar får man den där lilla röda texten som påpekar att du kanske glömt ett ord, eller måste flytta om orden lite med varandra i meningen, samtidigt som läraren förklarar vad dom tyckte var intressant med själva berättelsen. Hallå? Om man lyckas förmedla sitt budskap och lyckas beröra en människa med en text, borde inte det vara nog?

Själv, när jag gick på högstadiet och hade nationella prov, höll jag på att bli underkänd i engelska för att jag skrev en nästintill felfri uppsats, där jag berörde min lärare så pass starkt att hon hade börjat gråta, med orden från henne "jag hoppas att du förstår det här, men du skrev helt enkelt om någonting alldeles för personligt, så jag kan inte ge dig mer än ett svagt g".
Hur skall man kunna förstå den idiotin?

Nej, jag måste faktiskt sluta skriva nu innan jag brusar upp alldeles för mycket över något så enkelt som ord. Men jag tror nog ni kan förstå mig på ett eller annat sätt.
Eller, jag hoppas det i alla fall.


Over and Out

Ojojoj, två inlägg på en och samma dag.

Nu sitter jag helt ensam i pappas hus. Funderar över om jag skall gå hemåt eller sitta kvar här.
Det blåser ute, det är kallt ute, det är halt ute.
Det blåser inte inne, det är varmt inne, det är inte halt inne.
Vad väljer man? hmm...


Alla dessa juldagar utan Olle har varit tomma trots alla människor runt omkring mig. Allt jag tänkt på är hur han har det, vad han gör, och att jag längtar till imorgon.
Eller, inte hela tiden. Några minuters tänkande hit och dit har gått till att fundera över högskola/universitet/folkhögskola. Jag vet verkligen inte vad jag vill denna sommar efter studenten. Har inte den blekaste aning om jag skall vara ärlig.


Hihi, jag blev genast lite mer uppiggad. Älskling ringde. Och jag kanske kanske kanske åker till fårö ikväll, istället för att han skall till stan imorgon. Annars åker jag dit imorgon eftermiddag. Mjaaaaauuu!
Fan vad jag saknar den pojken. Som jag sagt hela julhelgen så har halva min själ varit på fårö hela tiden, bara skalet är kvar i visby.
Så är det när man är kär. Hihi


Over and Out

Julyran

Eftersom jag valt att radera alla tidigare inlägg så blir det här mitt första. (Men egentligen mitt över 300:e)

Det har varit en bra jul, samtidigt har man känt sig líte i skymundan. Jag har saknat min pojkvän som jag aldrig varit ifrån så här många dagar tidigare.
Jag har dessutom saknat ihjäl mig efter min kära mor. Aldrig mer blir det någon jul med henne, och det har det inte varit sedan 2003.
Att gå miste om sin mors kärlek och närvaro är nog bland det tuffaste att ta sig igenom och bygga upp sig från.
Det är också svårt att veta hur man skall bearbeta en förälders död, hur snabbt man skall möta övriga världen, hur snabbt man skall börja prata om det.
Det känner man bara själv. Vissa gör nog aldrig det. Jag har lyckats.
Det var till och med så att jag gick till skolan bara tre dagar efter att jag fick veta.

Ända sedan händelsen har jag fått höra hur stark jag varit, att jag varit starkare än mina syskon. Samtidigt har jag alltid haft den där förmågan att dölja hur jag mår på ett bra sätt. Det är i så fall min enda starka sida.
Alla andra känslor jag har är hur svaga som helst. Det är fortfarande så att jag skakar i hela kroppen varje gång jag tänker på hennes död. Jag pratar om det utan problem, men bara för att jag utelämnar allt som jag vill ha för mig själv. Jag berättar inte om mina känslor under hela perioden, jag berättar inte om sånt som jag vet att folk skulle reagera på alldeles för mycket. Utan det är bara den ytliga faktan de får veta.
Det är också någonting man väljer.
Inte är det någonting ovanligt heller, att man sätter sig i någon slags anti-känslo-trans varje gång man pratar om någonting känsligt.
Allt handlar om vilka val man gör i livet. Hela livet är ett val. Känns helt otroligt att man kan välja när man vill avsluta sitt liv.
Speciellt när man har fyra barn, en älskande make, och allt därtill.


No hard feelings though.

Over and Out