2010

Nytt år, nya möjligheter?
Jag tror inte på sånt. Varför skulle allt bli bättre över en natt? Ingenting blir det.
Trots det så vill jag ha kvar 2009. Allt blev bra till slut, jag mår bra till slut. Shit, det känns otroligt att kunna skriva ner det.
Visserligen har det varit till och från, jag saknar fortfarande mamma, jag tänker på Asta ibland, jag tänker på Arnold ibland. Så mycket gammalt som kommer upp till ytan.
Till exempel när Asta dog. Jag var sex år gammal, men minns fortfarande hur jag satt och stirrade på fotografiet samtidigt som tårarna bara forsade ner för mina små barnakinder. Eller när Arnold dog, hur jag låg och vred mig om nätterna och tänkte på dom båda och alla minnen ihop. Deras kompis Doris som bjöd på karameller, henne skulle jag aldrig träffa igen. Sommarstugan i Skåne som jag inte sett överhuvudtaget sen Asta dog. Den såldes. Allra mest Arnolds alla historier om Gustav Wasa. Han var en vis man, gamla Arnold.
Men värst av allt var mammas död. Aldrig, aldrig någonsin kommer jag glömma den smärtan, alla blandade känslor, allt hat, all saknad. Det gör fortfarande ont. Som bara fan! Det går inte att föreställa sig. Ingen kommer någonsin att förstå. Inte ens syskonen. Det för att alla historier är olika, alla upplevelser är olika, trots att det var samma plats och samma tidpunkt, samma tillfälle.

Kära mor.. Jag önskar att jag fortfarande kunde gråta över det. Det kan jag inte. Alla tårar har tagit slut. Visserligen är jag känslig och sårbar vid alltfler tillfällen nu. Dock endast för att så är kärleken. Men jag vill inte gråta mer. Visst sörjer jag, mer och mer för var dag som går. Allra mest vid tillfällen då jag inser vad hon går miste om, vad hon kommer gå miste om. Helvete.

Jag måste sluta skriva nu, att tänka tillbaka skall man inte göra på en sån fin nyårsdag som denna. Har ju varit mysigt ute på isen med pojkvännen och hans mamma. Tjock tjock tjock is övertalade dom mig att det var. Och till slut sprang jag runt därpå och kastade snöbollar på pojkvännen som åkte skridskor. :):)
Underbart, helt och hållet underbart vad jag kan skatta mig lycklig för det liv jag har och lever. Jag skall göra mitt bästa för att leva det till fullo. Jag ska leva det liv min mor valde bort.

Det är jag mot världen, och jag skall ta varje dag i sänder!


Over and Out