Har varit skönt idag att kunna röra sig utan att må illa. Förstår inte hur jag kunnat bli så sjukt bakis dom senaste gångerna att jag spyr och sover hela dagen efter.
Förr i tiden kom jag undan med bara lite huvudvärk som gick över så fort jag åt någonting.
Nu kan jag inte ens äta dagen efter. Och jag är glad om jag lyckas få i mig vatten.

Haha, sjukt hur kroppen förändras och blir alltmer otålig för alkoholen.

Jag antar att jag inte är ensam om det :P

Idag i allafall när jag varit uppe och rört på mig så känns det ganska mycket bättre. Jag är konstigt nog väldigt trött, men jag lär inte kunna sova ändå.
Ska försöka hålla mig vaken tills jag somnar på soffan eller något.


Over and Out

Jag ska till slite snart! SLITE!
Känns helt underbart.
Har tillbringat alla skoldagar efter lovet i klinte i 6 veckor nu, jag saknar min riktiga klass.
Och inte nog med det så får jag studentmössan idag! Trots att den kom i torsdags. Så är det när man är i klinte, man missar sånt :P
I ALLA FALL! JAG SKA TILL SLITE! fortfarande helt awesome! (dessutom gillar jag utropstecken)


Over and Out

Sitter i skolan, är trött och kaffestissig. Sitter och försöker göra klart det som jag inte slutfört vilket betyder uppsats i historia, om kongo, i engelska, och om milenniumprojektet. Dessutom ska jag läsa på om EU och vad dom står för.
Egentligen borde jag inte klaga, för det är väldigt intressanta ämnen. Det är bara det att just nu känner jag ingen ork till att ens vara i skolan. Allt är bara så jobbigt.
Förhoppningsvis blir det lite lättare och lite skönare nästa vecka när jag äntligen får vara tillbaka i mina gamla lokaler och min gamla skola, efter sex lååååååånga veckor här i klinte.
Och sen nästnästa vecka har vi lov, då skall jag bannemig vila ut mig och börja gymma klokt igen, och rent allmänt slutföra allt jag någonsin påbörjat. Antagligen blir det väldigt mycket tid till projektarbetet som tyvärr bara är påbörjat för att jag är lite för lat för att slutföra det också.

Det här kommer nog bli bra. Jag vet att jag kan det egentligen. Så länge jag får G så går jag ut gymnasiet med ett leende på läpparna.



Over and Out

Egentligen har jag absolut ingenting att vara orolig för. Det har jag aldrig haft.
Tyvärr är det bara så mina känslor fungerar. Up and down, all the time.
Vet egentligen inte varför. Ingenting går fel.
Allt är helt perfekt. Han är helt perfekt.

Jag litar på honom till 110%, men svartsjuk får man väl vara?

Ännu ett steg närmare studenten kom man nu idag när studentmössorna anlände till skolan. Jag var själv inte där för att se dom med egna ögon, men Urban var så snäll så och textade mig om det.
But still, jag är inte pepp på studenten. Än mindre pepp på klassresan. Speciellt när man hör om sp-eleverna som skall till Chile i tre månader. Visserligen av ett helt annat syfte än mina klasskamrater hade när de bestämde kryssningen, men hade fan hellre åkt till Chile. :(

Egentligen skall också min internationella relationer-klass till EU-kontoret i Stockholm på tisdag. Vilket innebär övernattning i mån av boende mellan måndagen och tisdagen.
Jag har två anledningar till att inte åka nu och en till att jag vill åka.
inte: jag har inget boende i stockholm om inte skolan betalar resan uppsala-stockholm åt mig, jag har inga pengar alls till att köpa all mat vi måste betala själva, jag känner INGEN i klassen medan alla andra antingen går i samma klass eller har känt varandra väldigt länge.
Go: det är EU-kontoret och jag känner att det är dags att bli lite mer insatt i vad EU sysslar med nu när vi läser så mycket om Kongo-Kinshasa som vi gör.
Ja, det är ett dilemma, men lutar åt att jag faktiskt inte följer med och istället stannar på Gotland för att läsa ett häfte om EU.
En konstig sak dessutom är att en random ihopblandad grupp får pengar till en random resa till sthlm när inte ens min klass har varit i sthlm mer än över dagen med ett groteskt fullspäckat schema.



Jag är missnöjd.



Over and Out

Det är nog ingen som kan ana de känslor som snurrar omkring i min kropp just nu. Inte ens mina syskon kan det. Trots allt så kan en och samma händelse upplevas på lika många olika sätt som människor som närvarade.

Det är idag 6 år sedan utan en närvarande mors kärlek. Den kärlek jag får finna för att känna att hon vakar över mig är den notis till mig som var några av hennes sista skrivna ord.
"Jag älskar dig förevigt, glöm aldrig det", inringat med ett hjärta.
Herre jävlar!
Det är 6 år sedan allting hände, och 6 år sedan man tvingades till att växa upp med bara en förälder.
Idag är jag lycklig över hur långt både jag, mina syskon och min pappa kommit i bearbetningen. Jag är lycklig över att jag lever, lycklig över att kunna le och känna lycka, sorg, kärlek, hat.

Många gånger efter att mor dog så funderade jag över hur min familjs liv hade varit utan mig också, varje gång insåg jag hur mycket vi behövde varandra och att ingen av oss skulle klara av att förlora ännu en familjemedlem.


Ändå, än idag, känner jag hennes närvaro. Vid varje speciellt tillfälle går man och sörjer över att hon inte fick vara med, men inte längre. Jag vet att hon finns där. Hennes liv på jorden är inte klart förrän vi försvinner från den. Hon kommer finnas hos oss så länge vi finns för varandra.

Hon finns hos oss så länge vi fortsätter andas, så länge vi fortsätter leva både för våran egen skull och för våra nära och käras skull.




Mamma, du valde att bli knappa 39 år gammal. Det finns så mycket jag hade velat berätta för dig. Ingenting skulle räcka till för att kunna beskriva saknaden.

Jag älskade dig då, jag älskar dig nu.




Må du vila i frid.

Jag är ensam igen.
Avskyr att känna av ensamhet.
Vill inte vara ensam.

Ibland får man stå ut. Nu får jag det. Det är ändå bara i någon timme.
Åh, låter som en pussy. Jag är snart 19 och klarar inte av att sitta ensam i min egna lägenhet. Varje sekund av ensamhet kväver mig.
Usch.

Att låna ut pengar är som att ha personliga banker. Man får oftast tillbaka dom när man som mest behöver dom.

Fast i vissa fall får man vänta. Och helt enkelt ge upp hoppet om att få tillbaka pengarna trots att man inte lånade ut dom utan rent ut sagt blev blåst. Har klätt på mig för utgång, men vet inte om det är accepterat av pojkvännen. Men det gör ingenting, skulle gärna byta om för hans skull. Trots allt bara han jag vill vara snygg för. Och mig själv såklart.

Man måste få unna sig själv något ibland för att må lite bättre, i mitt fall måste jag känna mig snygg och få lite av det som kallas självförtroende för en kväll för att må lite bättre.
That´s just how it is!
(Förresten är det inte ens säkert att jag ska ut)




Over and Out

Människor spelar hellre döda än visar sig sårade

Satt på bussen till Slite denna morgon och stirrade ut genom fönstret på de otroligt vackra, snötäckta, glittrande träden vid vägkanterna. Samtidigt såg man en tjock vit morgondimma tränga sig in bland trädstammarna, det var som man svävade bland molnen. Allt var så förtrollande vackert och jag fick lite nytt hopp över vintern igen.

Det hoppet lär nog tyvärr inte vara så länge.

För mitt i allt det vackra finns det oftast någonting som klämmer om hjärtat lite extra. I mitt fall är det tankarna som faller tillbaka sex år i mitt liv som var det absolut svåraste året jag någonsin har tagit mig igenom. När jag tänker på det vill jag bara låsa in mig i ett mörkt utrymme där jag kan sitta och gråta i flera år, utan att någon ser mig och utan att någon undrar var jag är någonstans.

Så jobbigt var det.

Det är nog inte många som inser hur jag har levt och hur mina familjeförhållanden sett ut. Varje enskild person i min familj har alltid fått ta sig själva i kragen och själva klättra upp ur sin egna grop. Vi stöttade inte varandra särskilt bra. Vi kunde varit mycket bättre på det.

Istället kämpade vi på var sitt håll, med hjälp av nyfunna vänner.

Det är inte många som inser hur man egentligen mår för att man visar den bra sidan utåt. Man vill inte visa sig svag för de runt omkring en. Det kan väl ingen klandra än för?

Dock tror jag nästan det hade varit bättre om man hade släppt ut allt så fort man kände för det.

Man mår inte alls bättre av att gå tyst omkring för sig själv när hjärtat klämmer, andetagen blir svagare och nästintill obefintliga, huvudet bara värker för alla tankar som cirkulerar runt i huvudet.

Kom ihåg det.

Du kan inte alltid hjälpa dig själv.

Over and Out

Åååååååååh, jag avskyr hunger. Och jag avskyr att kroppen anser att mat är så satans livsviktigt.

Ni får nu inte tro att jag har någon form av ätstörning, jag älskar mat.. som är god.
Just nu är jag väldigt väldigt sugen på pressad potatis, kycklingfilé och olivsås. mmmmrrrr
Det hade även varit gott med kassler, potatismos, ärtor och gräddsås. mmmmrrrrr
Jag ska sluta tänka på mat. Blir bara ännu mer hungrig eftersom jag vet att ingenting av det jag nämnt har jag ätit på år och dagar. Trots det vet jag att det egentligen inte var så länge sedan.

Det är inte alltid det finns en charm med att flytta hemifrån när man påbörjar sista året av gymnasiet och tror man kommer ha råd med allt runtomkring. Jaja, jag har i alla fall en studentmössa, det hurrar vi för! HURRA!

Hihi, började le lite nu eftersom det faktiskt bara är lite mer än fyra månader kvar tills jag sjunger ut skolåren. Visst grämer det mig lite att jag fortfarande inte vet om vad jag skall göra till hösten. Det är dock ingenting jag vill fundera över nu, får ta det i början av april när jag får panikbestämma mig.
Egentligen vill jag plugga matte, engelska, andra språk, företagsekonomi, samhällsvetenskapliga ämnen osv. Kanske skulle valt samhälle/ekonomi istället för media? Nej, ångrar inte mitt gymnasieval för fem öre, hade det inte varit för donner... ja, då vet man aldrig var jag hade varit nu.


Nej, nu började jag sakna pojkvännen igen. Mest för att jag ogillar att vara ensam hemma, men också för att jag är rädd för att vara ensam hemma när grannen ska se om det är några skador på lägenheten. Trots det att vi kunde sagt att det enda problemet är att ena platten bara blir halvvarm och den andra inte alls vill med sig att fungera. burr!


Over and Out

Jag skulle vandra tusen varv runt jorden om du så bad mig göra det.
Men inte ens det skulle räcka till.
Ingenting skulle räcka till,

ingenting kan bevisa hur mycket jag älskar dig.
__________________________________________
Min pojkvän är underbart, förbaskat, söt i Jimmys mössa. Hihi. Det är så bra att han inte orkar ta sig tid att läsa vad jag skriver om honom, han hade nog blivit aningens generad och knappt kunnat titta på mig.
Jag får sluta vara så söt mot honom helt enkelt. hihi, nej :)

Jag försov mig idag i alla fall, inte bra det. Gick och la mig halv sju igår och kunde ändå inte ta mig upp i morse. Jävla knä säger jag bara. Hade det inte varit för det så hade jag haft det så mycket lättare. :( Och ni som undrar vad jag gjort så säger jag bara att alkohol och snö inte går hand i hand. Mer än så behöver ni inte veta, mer än så behöver jag inte säga. Kom gärna med förutfattade meningar om mig, enda nackdelen är bara att jag inte tar till mig dom.

Istället sitter jag och är hungrig. Vill koka pasta eller något men mina kokplattor fungerar inte av diverse anledningar, så jag får vara hungrig. Usch! Eller så får jag äta mikronudlar vilket är ännu mer usch. :(
Förstår inte hur vi ska klara oss utan kokplattor. Finns ingen mat vi kan laga då i stort sett, och vi lär få köpa nya vilket kostar alldeles för mycket kan jag tro. Jaja, det är sånt som händer. Och det kan hända vem som helst. Nu ska jag äckla i mig mikronudlar och fundera ut hur dagen ska se ut.

Over and Out

Jag vill verkligen, verkligen, verkligen ha sommar igen. Dessutom hade jag, som skrivet i tidigare inlägg, inte bangat på att ha gått min sidecut oklippt.

Egentligen är jag inte den som vill byta årstid bara sådär, brukar alltid försöka se charmen i vad årstiderna har att erbjuda. Vintern är en typisk sån årstid som jag brukar tycka om. Den är så underbart vacker när allt runtomkring är snötäckt. Men nu vill jag bara låta kylan försvinna och framförallt dom hala vägarna.

Måste påpeka en sak som jag fann väldigt lustig i dagens tidning. Det brukar ju alltid stå notiser, och det är nästan det enda jag läser i tidningarna bortsett från serierna och horoskopet.
Vilket som så stod det om en 19-årig man som var misstänkt för vad jag skulle se det som grovt rattfylleri. Det är absolut ingenting roligt med detta alls.
Det jag hajjade till på var att i ena tidningen stod det att promillehalten hade varit 0.47 medans i andra tidningen stod det 0.94. Då undrar jag hur detta går ihop eftersom tidningarna alltid utgår från samma rapporter som polisen skrivit?
En annan sak var också att det var över fem notiser om olika rattfyllerifall. Vilket innebär att folk verkligen blir alltmer ointresserade över hur många som skulle påverkas av att de kanske hade kört på någon eller själva krockat.
Detta trots all ny information från 'dont drink and drive' och folkhälsoinstitutet.

Nej, jag skall inte vara sur på gotlänningar och gotlands två morgontidningar.
Man får nästan hoppas att alla notiser bara var tryckfel. Annars kan man verkligen inte gå säker på vägkanten längre.

Over and Out