Egentligen har jag absolut ingenting att vara orolig för. Det har jag aldrig haft.
Tyvärr är det bara så mina känslor fungerar. Up and down, all the time.
Vet egentligen inte varför. Ingenting går fel.
Allt är helt perfekt. Han är helt perfekt.

Jag litar på honom till 110%, men svartsjuk får man väl vara?