Känslomässigt och mentalt har jag ingen aning om var jag står någonstans just nu.
Jag lever i någon form av förvirring där jag lever och andas, men jag har ingen koll på vad som händer runt omkring.
Jag vill bara vara ensam, sova bort tiden. Umgås med mig själv. Trots det avskyr jag att vara ensam, känna mig ensam. Det är otroligt påfrestande då jag känner mig ensam bara jag sitter i samma rum som någon och den inte pratar med mig.
Det är nästan så att det är påfrestande bara att vara jag.

I alla fall så har jag mina bra stunder också, där jag sitter i min tysthet med en hop människor runt omkring mig. Dom stunderna är dom bästa utan tvekan.



Nu skall jag sitta och vänta till tisdag då jag förhoppningsvis får en jättefin klänning och en underbar mjukisdress. Mjau



Over and Out